///Hufvudstadsbladet

Freden i Tjetjenien intresserar inte västvärldens ledare. EU som kunde spela en nyckelroll har valt att titta bort medan våldet fortsätter och livet för hela den civila befolkningen är outhärdligt. Vissa stora länder – med Italien, Spanien och Tyskland i spetsen – vill inte utmana sin goda vän Putin. Det är en offentlig hemlighet att utrikesministrarna inte fått de förslag som de efterlyst om möjligheten att bidra till en fredlig politisk lösning i konflikten. Det lär vara speciellt den höga representanten Javier Solana som förvägrat dem detta. [:]

Men plötsligt berättar rapporterna från EU-möten att Putin nu har frågat om EU har några förslag att komma med. Om det är på allvar vet man naturligtvis inte, men tiden är inne att förbereda ett diplomatiskt initiativ. Europarådet lyckas förhoppningsvis med sitt rundabordsinitiativ, men EU har den politiska styrka som behövs för att göra något i praktiken. Som ett första steg borde EU utnämna en specialrepresentant för Tjetjenien.

Utan tryck från medborgarsamhället lyckas man knappast  få Tjetjenien-frågan tillbaka till dagordningen. Därför organiserade flera finländska organisationer  förra veckan två seminarier om hur man kan få igång en fredsprocess. Vi ville också ge ordet till de tjetjenska ledare som gör allt de kan för en fredlig lösning och som bestämt fördömer terrorismen.

Till dem som bestämt tagit avstånd från terrorismen hör Ahmed Zakajev, förre presidenten Aslan Maschadovs personliga representant. Det var synd att han inte kunde komma till Finland. Putin stämplar alla tjetjenska motståndsrörelser som terrorister. Därför efterlyser Ryssland honom via Interpol. Juridiskt kan Finlands justitieminister argumentera att även Finland måste leva upp till sin rättsordning och sina internationella förpliktelser.

Det är tråkigt att riksdagsledamoten Mikko Elo (sdp), som leder den finländska delegationen i Europarådets
parlamentariska församling, säger i denna tidning (22.1.) att Maschadovs representanter  aldrig har något annat att säga än att de vill ha självständighet. Sådana uttalanden är ett sätt att låta Ryssland aktivt motverka en fredlig lösning.

Tyskland och Norge har låtit medborgarorganisationer och parlamentariker bjuda in Zakajev till diskussioner. Men Finland är inte Norge. Jag litar ändå på att de nordiska länderna i sin utrikespolitik i EU  arbetat mera för att få Tjetjenien på dagordningen än de flesta andra. Tillsammans med de nya baltiska EU-länderna kunde man arbeta aktivt för en fredsprocess. Detta är ytterst viktigt inte bara för den tjetjenska
befolkningen utan för freden i hela världen. Våldet i detta lilla land i Kaukasus framkallar och håller liv terrorism i en allt större region.

Christer Kihlman som öppnade Tjetjenien-seminariet i riksdagen på Finska PENs vägnar sade: Också den
”internationella terrorismen” är ju i stor utsträckning en imaginär och substansfattig konstruktion, som uppfunnits för att ge stormakterna en förevändning att visa musklerna. Det är korttänkt och destruktivt. Litet mera enkelt politiskt bondförstånd, manlig mognad och normal människokännedom hos stormakternas ledare hade antagligen besparat världen sådana förfärliga katastrofer, som i detta ögonblick drabbar Tjetjenien. Och Irak.”