///Hufvudstadsbladet

Äntligen börjar man inse i Finland hur mycket makt Europaparlamentet har. Att jämföra en europaparlamentarikers inflytande med en ministers makt är inte orealistiskt, men det finns stora variationer i hur man lyckas i en församling som utåt är en ansiktslös massa. Utmaningen att skapa sig en individuell politisk profil är alltså stor. Till all lycka är EU-parlamentet mycket sakorienterat.[:]

På gott och ont saknas en europeisk politisk offentlighet. Fördelen är att det fortfarande inte finns några europeiska bulevardtidningar. Gärna skulle man se en europeisk offentlig sfär men i många år ännu kommer EU-medborgarna att förbli helt omedvetna om vad man diskuterar i ett annat EU-land. Det kommer att dröja ännu längre innan man skvallrar gränsöverskridande. Låt vara att så länge kan EU kanske inte kallas en riktig demokrati. Men å andra sidan: vad är det för en demokrati i vilken de kvinnliga folkvaldas klänningar utgör en stor del av den politiska offentligheten.

Ett par gånger hände det mig i Europaparlamentet att jag hamnade i bulevardtidningarnas rubriker i Storbritannien, bulevardtidningarnas EU-fientliga paradis. En gång skrev The Sun om hur en europaparlamentariker vill förbjuda happy hour. Anklagelsen var riktad mot mitt förslag att ta bort alkohol och tobak från de allmänna produktmarknadsföringsreglerna för den inre marknaden. Avslöjandet var naturligtvis helt fel. Happy hour är en ytterst lokal angelägenhet med vilken EU inte har någonting att göra. Men åtminstone kunde man vara glad över att den lilla skandalen gällde en sakfråga.

En annan fördel i Europaparlamentet är att det bjuder på oanade perspektiv till politisk framgång för den som har känt sig fången i parlamentarismen, alltså den icke-överskridbara klyftan mellan oppositionen och regeringen. Man strävar efter mycket stora majoriteter för
att övertyga ministerrådet och kommissionen. Egentligen är Europaparlamentet EU:s opposition.  Det kan hindra en finländare skolad i stark konsensusanda att skapa sig en profil.

Men tillbaka till saken. Vilket fynd var det inte att inse de obegränsade möjligheterna att bilda koalitioner på basen av gemensamma värden och strävanden. Det är helt ointressant att veta från vilket parti – eller ibland ens från vilket land – en kollega härstammar då man kan arbeta tillsammans för ett bättre europeiskt konsumentskydd eller medborgarinflytande.

Viktigt däremot är att veta vilka intressen som står närmast en europaparlamentariker. Man fattar verkliga beslut om saker som berör medborgarna – men också industrin och företagen. Min största glädje under alla de åtta åren i Bryssel var att se hur den lobby som består av folkhälso- och cancerorganisationerna besegrade tobaksindustrin och de stora europeiska presshusen i kampen för ett tobaksreklamförbud!