///Hufvudstadsbladet

Jag följer en viss princip beträffande goda och av allt att döma avgiftsfria citat. Jag brukar nämna källan tre gånger, därefter betraktar jag mig själv som delägare i visdomen i fråga. Enligt den principen citerar jag nu för sista gången kollegan Irina Krohn, som säger att lagen om upphovsrätt är informationssamhällets grundlag.[:]

Det är inte att undra på att riksdagen blev tagen på sängen gällande ett element i lagen – frågan om rätten till privat kopiering. Det här hände trots att det var redan andra försöket av regeringen och trots att kulturutskottet i två år hade behandlat det första förslaget och hört tiotals sakkunniga och behöriga.

Den digitala världen är relativt ny och det är mycket svårt att uppfatta de dimensioner i vilka den omvandlar våra liv, rättigheter och plikter. Det känns väldigt nostalgiskt att debatten i ett skede på slutrakan helt dominerades av upphovsrätten till den kyrkliga musiken.

Få riksdagsledamöter känner att de har vunnit någonting. Kulturutskottets medlemmar fick sin vilja fram, men många är sårade för att vi andra blandade oss i deras angelägenheter. Upphovsrätten berör många intressen och behöver därför genomlysas från många olika håll. Handels- och industriministeriet, som har ansvaret för konsumentskyddet, tycks inte ha tagit del i diskussionen.

Professorn i EU-juridik Tuomas Ojanen talade förra veckan på ett lagstiftningsseminarium i riksdagen. Han säger att EU-lagar i Finland tillämpas mekaniskt och alltför samvetsgrant. Motiveringen till en viss lagtolkning är ofta att EU-kommissionens tjänstemannarepresentant har yttrat sig i den riktningen i arbetsgruppen. Ojanen anser det vara oroande att medlemsländerna därmed inte utnyttjar det nationella rörelseutrymme som varje direktiv medger.

Jag vet inte om han nämnde lagen om upphovsrätt, men det var just till den som tankarna leddes. Den omstridda paragrafen om strikt förbud mot kringgående av kopieringsskyddet för eget bruk har fått sin slutliga form efter det att en EU-tjänsteman besökte undervisningsministeriet våren 2003. Han skall ha sagt att den mera liberala formuleringen i den förra regeringens proposition på denna punkt var olaglig sedd mot bakgrunden av EU-direktivet.

Detta gäller alltså den så kallade första generationens kopieringsskydd, som inte tillåter en enda kopia för eget bruk – inte heller för bruk i ens egen MP3-spelare. Kulturminister Tanja Karpela har försökt trösta oss med att säga att dessa kopieringsskydd nästan helt och hållet har försvunnit till förmån för fiffigare kopieringsskydd. Men de existerar och den som köper musik och filmer får inte ens ordentlig information.

Åtminstone i Norge och Frankrike är den nationella direktivtolkningen mera konsumentvänlig. I Frankrike har en domstol beslutat att vissa kopieringsskyddsmekanismer är olagliga för att de strider mot landets konsumentskydd. Jag skulle gärna ha sett att även Finland hade haft litet mera mod…