///Hufvudstadsbladet
Den tragiska tsunamin i södra Asien är till stor del orsaken till att Indonesiens regering och rebellerna i landskapet Aceh förhandlar om fred – i Finland. Det är en fantastisk och oväntad öppning i mitten på en djup humanitär kris. President Martti Ahtisaari har satt sig in i spelet. [:]
Före detta presidenter kan bli verkligen viktiga aktörer i internationella relationer. Elisabeth Rehn – som nästan blev president – hör till samma klass. Hur som helst, det behövs flera före detta presidenter!
Den som fick i gång Aceh-processen var Juha Christensen från Lahtis med sina kontakter till båda parterna. Hans beundransvärda exempel visar att enskilda vanliga människor kan göra viktiga utspel i utrikespolitiken. Nästa steg i Aceh-konfliktlösningen torde vara att medborgarorganisationerna ansluter sig till fredsprocessen.
Finland har konsekvent betonat den civila krishanteringen i EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik. Det behövdes ett konkret bevis på att även icke-allierade EU-länder kan bidra till den gemensamma säkerheten. Resultatet finns skrivet i den nya grundlagen, där det sägs att EU:s
operativa kapacitet baserar sig på både civila och militära resurser.
Intresset och resursfördelning gynnar dock alltför mycket den militära säkerheten. Hur mycket det än har talats om ett vidare och mera omfattande säkerhetsbegrepp, är Finlands eventuella Nato-inträde alltjämt den heta frågan i säkerhetsdebatten.
Denna vecka diskuterar riksdagen utvecklingspolitik utgående från hela oppositionens interpellation. Regeringen har nämligen inte fullföljt sitt löfte om att se till att Finland når målet att ge 0,7 procent av sin BNP till utvecklingssamarbetet år 2010. Men allt flera också i regeringspartierna inser att elimineringen av fattigdomen i världen gäller säkerheten – också vår egen.
Ingen utveckling är möjlig när kriget härjar. I Finlands samarbetsland Nepal strider de maoistiska rebellerna mot regeringen, det vill säga kungen som nu tagit all makt. Situation kan snabbt bli så outhärdlig att Finland måste avbryta samarbetet. Här kunde en utomstående förhandlare med tillräcklig moralisk auktoritet få de stridande parterna till samma bord.
Förutom Aceh och Nepal härjar många andra blodiga konflikter i världen, till exempel i Sri Lanka, Darfur och Tjetjenien. Det gäller att noga övervaka när situationen är mogen att ta emot hjälp för konfliktlösning. Det internationalla samfundet måste se till att sådana tjänster finns.
Tyvärr har Finland inte sett till att en ny generation uppfostras att följa i Ahtisaaris och Rehns fotspår. Pekka Haavisto som gör unikt arbete kring konflikternas miljökonsekvenser är ett undantag, men hans arbetsgivare är ju UNEP, FN:s miljöprogram. Konfliktlösningen har närmast utlokaliserats till Ahtisaaris organisation. Nu är det dags att aktivera utrikesministeriets egna resurser – och lära sig av våra pionjärer.
