///Hufvudstadsbladet

Sedan 1993 har jag nästan varje sommar åkt nattåg till
Kemijärvi med tiotals andra miljövännerför att delta i en
rodd i Kemiälven, som protest mot Vuotos-bassängen. Vid den
friaälven i Savukoski anslöt vi oss till de lokalbor som
öppet vågade ifrågasätta bygget, någraunder alla de 50 år
som planen hade plågat människor. Denna gång var det fest
efter så mycketstötande och blötande.[:]

Högsta förvaltningsdomstolen hade äntligen i slutet av förra
året förkastat detta projekt på grund av dess miljöskador. Det
tog tjugo år att bekräfta det som en av landets förra
regeringar hade konstaterat redan år 1982 och därför gjort
ett negativt beslut i ärendet.

Vi var alla glada över miljöminister Jan-Erik Enestams
hälsning i vilken han tydligt frånvisade alla försök att
hitta ännu ett sätt att fortsätta byggplanerna. Nu gäller
det att säkra att hela denna enastående älvnatur förblir fri
och att Nordöstra Lappland kan utvecklas till en
turistattraktion som har så mycket att erbjuda naturvänner.

Medborgarrörelsen mot Vuotos-bygget har visat hur mycket det
krävs för att påminna myndigheter och politiker om behovet
att följa lagar som de själva har stiftat.

Med stor häpnad har jag läst Kemijoki Ab:s verkställande
direktör Markku Auttis reaktion. I Kauppalehti (3.6.2003)
formulerar han sin besvikelse med att säga att
“konsumenterna” får en extra räkning på 250 miljoner mark
på grund av att Vuotos-projektet förkastades. Räkningen består
bland annat av kostnader för landköp med höjda priser
(femtio procent högre pris enligt vattenlagen) och över
ett hundra utredningar som har gjorts om ärendet. Kort
därefter lär Autti nu vara före detta verkställande
direktör, som minsann borde ha konstaterat att det statsägda
bolaget slösade hela 250 miljoner mark offentliga
förmåner till sina olagligheter och grova felberäkningar.

Det är ofta man nuförtiden får höra att miljövännerna
bromsar byggprojekt med sina klagomål och därmed ger upphov
till stora kostnader för skattebetalarna. Till det senaste
hör att vägverket nästan har skickat en räkning till
naturskyddarna i västra Nyland på grundav att de gjort en
klagan om motorväglinjen E18 mellan Muurla och Lojoåsen.
Ändå hade EU-kommissionen i april skickat ett brev till
Finlands regering om att miljökonsekvensanalysen är
bristfällig och inte följer kraven om att lyssna till
medborgarna. Det är inte i onödan dessa naturskyddare nu
vädjar till riksdagens ombudsman med sin fråga om det
verkligenär lämpligt att en myndighet går mot medborgare
på ett sådant sätt.

EU-naturvårdslagarna spelade ju ocksåen roll i
Vuotos-frågan. Det är värt att ansluta sig till Jan-Erik
Enestam som ju också konstaterade i sin hälsning till
Vuotos-roddenatt det finns en tendens att nedvärdera dessa
lagar om de står i strid med ett visst ekonomiskt intresse.
Precis som han säger är denna EU-lagstiftning viktig för att
bevara naturens mångfald medan EU:s politik i huvudsak stöder
samhällenas ekonomiska utveckling och välfärd.
Det är paradoxalt. I Finlands grundlag har vi sedan 1995
lagstiftat att varje medborgare har rättigheten att delta i
beslutsfattandet om sin levnadsmiljö. Flera lagar har
stiftats som reflekterar denna nya övertygelse, framför allt
den nya markanvändnings- och bygglagen.
Ändå får de aktiva medborgare som förverkligar sina
rättigheter höra hur de stör utvecklingen.

Jag kan tänka mig att allt detta är ett resultat av att
myndigheterna och byggherrarna ofta bara rent formellt tar
medborgarna med i planeringen av olika projekt, speciellti
tidigt skede. Det är ju då man har möjlighet att komma
överens om de mest grundläggande principerna, för att fatta
beslut om de viktigaste vägvalen. Om det inte fungerar måste
medborgarna utnyttja den rättsliga vägen.

Låt oss vara optimistiska och hoppas att vi är i mitten på en
viktig läroprocess, på väg mot en modern demokrati som grundar
sig på delaktighet och dialog om olika värdens tyngd i
beslutsfattandet.

Heidi Hautala
riksdagsledamot