///Hufvudstadsbladet

President Putin har som bekant bjudit världens ledare till Moskva den 9 maj för att fira Sovjetunionens och anti-Hitler-koalitionens seger över det nationalsocialistiska Tyskland för sextio år sedan. Man känner ett speciellt obehag i Estland, Lettland och Litauen. Från deras synpunkt sedd var segern också början till den andra sovjetiska ockupationen, en tragedi som tog slut först i och med att det internationella samfundet slutligt erkände deras återvunna självständighet. Det skedde, som känt, först när Sovjetunionen hade kollapsat i augusti 1991.[:]

Alla europeiska länder och nationer håller på att definiera sitt perspektiv på det andra världskrigets slut.

President Halonen höll förra veckan i Frankrike ett tal, som äntligen håller på att få igång denna samma mycket väsentliga diskussion även i Finland. Presidentens tolkning av det finländska perspektivet på andra världskriget är för oss i dag obestridlig och kristallklar, medan Rysslands reaktioner på den väcker oro. Vi får nu se att Rysslands regression inte riktar sig bara mot Estland, Lettland och Litauen utan också mot Finland.

I grund och botten gäller konflikten det faktum att Ryssland inte vill erkänna att Sovjetunionen själv var medskyldig till andra världskriget genom Molotov- Ribbentrop-avtalet. Hitler och Stalin delade i september 1939 hemligt Östeuropa i två intressesfärer. De baltiska länderna, Finland, östra Polen och Bessarabien (Moldavien) hörde till Sovjetunionens intressesfär. Vårt lands öde var mycket intimt knutet till dessa länders öde.

Det är oerhört att Ryssland nu hävdar att Finland hör till dem som var skyldiga till andra världskriget. Det var ju inte Finland utan Sovjetunionen som via Molotov-Ribbentrop-avtalet var Nazitysklands allierade åren 1939-1941.

Naturligtvis kommer man inte ifrån att just Sovjetunionen hade flera offer än något annat land, upp till 27 miljoner människor miste livet. Man kan inte heller bortse från att de sovjetiska trupperna befriade Östtyskland och Östeuropa från det förfärliga nazistiska väldet. Så långt har Putin rätt.

Men det är inte rimligt att den 9 maj ensidigt skall offras åt Putins nya sökande efter en identitet åt det ryska folket. Den processen har redan avbrutit landets modernisering och fört med sig mera militarism, repression och chauvinism både inåt och utåt. Det är inte rimligt att vänta att andra europeiska länder skall bli instrument för denna för alla negativa utveckling.

Bäst vore om Finland före festligheterna i Moskva skulle formulera en gemensam tolkning av andra världskriget tillsammans med de baltiska länderna och Polen – utgående från den gemensamma grunden i Molotov-Ribbentrop-avtalet.

På så sättet kunde man inspirera en Aufarbeitung av det förflutna i Ryssland speciellt beträffande Molotov-Ribbentrop-avtalet och hur det ledde till vinterkriget mot Finland. På så sätt skulle man kunna nå en rättvis och balanserad tolkning, som kan förena hela Europa i Moskva den 9 maj.