///Hufvudstadsbladet
Jag råkade läsa om en gammal tibetansk kvinna som inte ville dö utan att först ha sett sin andliga och politiska ledare i exil, den fjortonde Dalai lama. Hon kunde emellertid inte lämna Tibet och skickade i stället sin son till Indien, där Dalai lamas flyktingsamhälle finns. Sonen skulle inte behöva komma tillbaka till modern, det skulle räcka för henne att han får se Dalai lama.[:]
Jag känner mig privilegierad för att jag under de senaste åren fått sitta bedvid Dalai lama hela tre gånger. Att föra en diskussion med honom är fantastiskt. Kontakten är mycket okomplicerad och direkt. Han skämtar som bekant gärna och skrattar alltid högt så att alla dras med i den goda stämningen.
Ju mera jag lyssnar på Dalai lama desto mera börjar jag inse att hans lärdomar är väsentliga i försöken att lösa de numera globala problem som västländernas ensidiga fixering på det materiella framsteget har skapat för såväl individen som världen.
Dalai lama vill inte att alla skall bli buddhister. Han rekommenderar tvärtom att var och en håller sig till sin egen religion. Hans budskap är framför allt att det behövs en ny sekulär etik. Vi lever i en ny verklighet som förenar alla människor och hela världen. Klimatförändringen nämner han som ett exempel.
Dalai lamas tredje besök i Finland inföll under EU-ordförandeskapet. Han hade berättigade förväntningar. EU-kommissionen och utrikesministrarna har under det gångna året slagit fast att Tibet är en viktig fråga i EU:s relationer till Kina. Formuleringarna är nästan identiska med Dalai lamas fredsplan, som vill tillförsäkra Tibet kulturell autonomi och religionsfrihet.
Därför var det bara logiskt att Tibets exilledare skulle kunna diskutera perspektivet med Finlands regering. EU:s ordförandeland hade ju stått värd för både Asem- och Kina-toppmöten i september. Att de mötena redan hållits kunde ha underlättat ett möte.
Men nej. Även det enda tillåtna mötet med religionsminister Tanja Saarela inställdes i sista minuten på grund av hennes sjukledighet.
Det är mycket välkänt att Kina närmar sig regeringen i det land som Dalai lama skall besöka med hotelser. Finland tycks höra till de länder som låter sig pressas. Vardagserfarenheten är att nästa påtryckning blir ännu hotfullare.
Varför vägrar Finlands statsledning så bestämt att träffa Dalai lama? Under detta årtusende har Dalai lama träffat Sveriges statsminister Göran Persson, Danmarks Poul Nyrup Rasmussen, Tjeckiens president Vaclav Havel och Tysklands förbundskansler Angela Merkel med flera. Statsminister Matti Vanhanens försvar var att ”vi i Finland har en annan tradition”.
Det är pinsamt att vara finländare.
Har Finlands statsledning faktiskt gått tillbaka till det kalla krigets tid då det gällde att tiga om kränkningar av de mänskliga rättigheterna för att inte riskera förhållandet till vissa stormakter? Är inte Finland självt ett litet land som en gång ensamt kämpade för sin autonomi?
