Tema

Ett rättvisare EU

En allt starkare, enhetligare och rättvisare Europeisk union är en fördel för Finland och finländarna i en värld som blir alltmer globaliserad.

Fördjupat EU-samarbete förutsätter bättre insyn och möjligheter för medborgarna att påverka. Demokratin i EU kan ökas bland annat genom att ge det folkvalda Europaparlamentet initiativrätt på lagstiftningsområdet och göra det till en jämbördig lagstiftare tillsammans med rådet.

EU bör fungera som beskyddare och exempel när det gäller att respektera människans värdighet och de mänskliga rättigheterna, trygga demokratin samt försvara jämlikheten och rättsstaten. Unionen bör rationalisera och effektivisera lagstiftningen och resursutnyttjandet. Att tusentals anställda vid parlamentet varje månad pendlar mellan Bryssel och Strasbourg försvagar EU:s trovärdighet. Det kostar omkring 180 miljoner euro per år och förorsakar 19 000 ton koldioxidutsläpp. Beslutet ligger hos rådet, men Frankrike vägrar att ge upp Strasbourgs ställning som parlamentets säte. Parlamentets Single Seat-kampanj har pågått sedan 2010. Den syftar till att finna alternativ som skulle få Frankrike att ge parlamentet beslutsrätt i fråga om dess eget säte.


Öppenhet är demokrati

EU:s lagstiftning om insyn och öppenhet grundas på demokrati. Medborgarna ska ha rätt att delta och att få information. Även motståndet mot EU utgår delvis från människornas erfarenhet av att det går att påverka unionens beslut.

Man låter dock fortfarande bli att lämna ut handlingar till medborgarna med motiveringen att inget beslut ännu har fattats. På så sätt kan medborgarna inte påverka politikernas åsikter förrän efter beslutsfattandet.

När det gäller att påverka är alla inte heller jämlika. Det är ofta lättare för stora företag och organisationer som har råd med omfattande kampanjer att göra sin röst hörd än för små icke-statliga organisationer. Beslutsfattarnas kontakter med lobbyisterna måste bli mer öppna för insyn. Lobbyregistret måste bli obligatoriskt i parlamentet, kommissionen och rådet, och de resurser som företag och organisationer använder för att påverka måste offentliggöras. Öppenhet är det samma som att slå vakt om ett mer demokratiskt EU.

Transparensen står också på spel i det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar mellan EU och USA. Förhandlingarna pågår under sekretess och det är endast en begränsad mängd personer som får tillgång till de relevanta handlingarna, inom stängda dörrar. Detta går stick i stäv mot det att parlamentet, som godkänner EU:s internationella överenskommelser, alltid måste hållas underrättat om förhandlingarna.

Medborgarnas digitala rättigheter är en viktig del av demokratin och yttrandefriheten. Man måste kunna använda e-post och internet utan att behöva befara inkräktande övervakning. Det måste finnas strikta och tydliga gränser för de uppgifter som lagras och utreds med medborgarnas säkerhet som motivering.


Mänskliga rättigheter och utrikespolitik

Unionen bör i första hand se till att de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen efterlevs internt för att den på ett trovärdigt sätt ska kunna genomföra samma principer i sina yttre förbindelser. Att främja de mänskliga rättigheterna och rättsstaten ligger även i företagens intresse. I en tydlig och förutsägbar miljö är det också lättare för dem att vara verksamma.

EU måste tala med en röst, vilket förutsätter en stärkt utrikestjänst. I alla beslut bör hänsyn tas till effekterna på de mänskliga rättigheterna och jämlikheten, och besluten ska sträva efter att minska fattigdomen och miljöskadorna. Måttstockarna för utveckling bör förnyas så att de utöver ekonomin också beaktar de sociala och miljömässiga konsekvenserna.

I sin utrikespolitik bör EU tillämpa den villkorlighet som gällde under utvidgningsförhandlingarna: samarbetet fördjupas när förhandlingsparten främjar mänskliga rättigheter, fred och demokrati. I avtal med tredjeländer bör det finnas bindande klausuler om respekten för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen, och genomförandet av dessa bör övervakas.

Man bör inte skapa energiberoende i odemokratiska länder som ignorerar de mänskliga rättigheterna.

Du kan läsa mer i Human rights diary, min blogg under uppdraget som ordförande för parlamentets underutskott för mänskliga rättigheter 2009–2011.


Utvecklingspolitik

Ansvaret får inte stanna vid statsgränserna. Människorna har rätt att leva fria från nöd och elände överallt i världen. EU är världens största givare av utvecklingsbistånd och har därför en skyldighet att stödja genomförandet av denna rättighet i utvecklingssamarbetet och övrig politik. Handels-, utrikes-, jordbruks- och säkerhetspolitiken bör konsekvent stödja en global fattigdomsminskning. Det lönar sig inte att ge med den ena handen och ta med den andra.

FN:s millennieutvecklingsmål har inte uppfyllts. Därför bör unionen och dess medlemsstater utöka sina satsningar och sin finansiering på det utvecklingspolitiska området till 0,7 procent av BNP. EU måste sluta kräva att utvecklingsländerna ska avreglera sina finansmarknader. Medborgarsamhället i utvecklingsländerna behöver aktivt stöd.

En hållbar utveckling kan inte heller uppnås förrän flickor och kvinnor har lika rättigheter att bestämma över sin egen kropp och få hälso- och sjukvård. EU måste se till att flickors och kvinnors rättigheter beaktas inom alla politikområden. Flickors och kvinnors rätt till sexuell och reproduktiv hälsa bör införas som en del av FN:s utvecklingsmål efter 2015.

Jag är medordförande för parlamentets arbetsgrupp om reproduktiv hälsa, hiv/aids och utveckling, EPWG tillsammans med den nederländska parlamentsledamoten Sophie in ‘t Veld.


Klimat och ekonomi

Ansvaret för miljön överskrider statsgränserna. Oenighet om detaljerna får inte hindra oss från att fatta beslut när klimatförändringarna ökar och arterna dör ut.

Den europeiska livsstilen bör anpassas steg för steg så att den motsvarar européernas relativa andel av naturresurserna och energin. Det behövs en ny industriell revolution där välfärden produceras med avsevärt mindre naturresurser och energi.

Lösningarna på bankkrisen bör främst grundas på förhandsavgifter som tas ut av banksektorn, och vid behov även på avgifter som tas ut i efterhand. Att utnyttja skattebetalarnas medel bör alltid vara det sista alternativet. Skatteflykten måste stävjas: varje år försvinner en miljard euro i skatteintäkter från EU.

Unionen bör främja investeringar som skapar både arbetstillfällen och miljövänliga tekniker, produkter och tjänster. Hit hör gränsöverskridande projekt i medborgarnas intresse, t.ex. Rail Baltica-järnvägen från Tallinn till Warszawa, ett unionsomfattande supernät för el eller ett ambitiöst program för investering i grön ekonomi.

Forskning och finansiering som gäller förnybar energi, energieffektivitet och hållbara transportlösningar bör utökas för att minska energiberoendet. Stödet för ett miljövänligt jordbruk bör minska miljökonsekvenserna.

Eftersom EU är ett stort marknadsområde bör unionen kräva strängare reglering av sina viktigaste handelspartner både i miljöfrågor och i arbetsrättsliga frågor. Det bör skapas en omfattande energi- och klimatlagstiftning för EU som inbegriper bindande klimatmål och påföljder.

EU måste ta täten i klimatförhandlingarna. Unionens eget utsläppsminskningsmål bör ökas till 30 procent 2020 jämfört med 1990. Till 2030 bör utsläppen minskas till 55 procent för att vi ska kunna uppnå ett koldioxidfritt EU till 2050.

FacebookTwitterGoogle+
%d bloggare gillar detta: