Heidi

Heidi är känd i Europa som en effektiv, mångsidig och sakkunnig grön aktör. Mänskliga rättigheter, öppenhet, global rättvisa och en miljövänlig lagstiftning är hennes främsta specialområden.

”Jag är i mitt esse när jag letar efter lösningar på små och stora problem, allt ifrån mitt eget kvarter ända upp till den globala nivån”, hon har sagt.
Läs mer från Human rights diary.

En professionell världsförbättrare

Heidi valdes in i europaparlamentet för tredje gången för valperioden 2014–2019. Tidigare var hon parlamentsledamot under perioderna 1995–2003 och 2009–2011. Hon är den enda finländaren som har varit ordförande för en politisk grupp eller ett utskott i parlamentet. Som ordförande för parlamentets underutskott för mänskliga rättigheter hade hon ett unikt tillfälle i den finländska politikens historia att påverka människorättsläget i hela världen.

I Finland var Heidi utvecklingsminister under Katainens regering från juni 2011 till oktober 2013. Hon ansvarade för utvecklingssamarbetet i utrikesministeriet och för statens ägarstyrningspolitik i statsrådets kansli. Hon var finländsk riksdagsledamot 1991–1995 och 2003–2009, och ordförande för riksdagens lagutskott 2007–2009.

Heidi var medlem av Helsingfors stadsfullmäktige 1985–1994 och 2008–2014.

Till Heidis meriter hör olika politiska förtroendeuppdrag. 1988 blev hon ung ordförande för gröna förbundet. 1998 valdes hon till ordförande för europaparlamentets utskott för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. Hon har också varit ordförande för delegationen för jämställdhetsärenden (TANE) i Finland. Under perioden 1999–2001 valdes hon till ordförande för gruppen de gröna/europeiska fria alliansen i europaparlamentet.

Åren 2000 och 2006 ställde Heidi upp som gröna förbundets kandidat i det finska presidentvalet.

Milstolpar som parlamentsledamot

1998 fick Heidi uppdraget att utarbeta ett betänkande om kvaliteten på bensin och dieselbränslen (utsläpp från motorfordon). Parlamentet godkände hennes förslag med stor majoritet, men det krävdes sega förhandlingar med medlemsstaterna eftersom oljeindustrin mycket bestämt motsatte sig parlamentets förslag. Resultatet blev ändå ett historiskt direktiv som avsevärt har bidragit till att minska luftföroreningarna från vägtrafiken inom unionen.

En av de mest uppmärksammade frågor som Heidi drev under åren 1995–2003 var striktare kontroll över parlamentsledamöternas ersättningar. I början väckte detta mycket motstånd, men så småningom började parlamentet sopa rent framför egen dörr. När Heidi återvände till parlamentet 2009 hade situationen redan förbättrats.

Öppenhet och rättvisa är något som Heidi också har krävt genom rättsliga åtgärder. När rådet vägrade ge henne tillgång till en handling om villkoren för medlemsstaternas vapenexport väckte hon åtal vid EG-domstolen – och vann målet. I domstolens dom från 2001 fastställs det att ministrarna borde ha prövat om det går att bevilja tillgång åtminstone till vissa delar av handlingen. ”Hautala Case” blev ett viktigt prejudikat inom lagstiftningen om öppenhet och insyn.

Heidi har också varit en framträdande aktör när det gäller att främja beslutande folkomröstningar och rätten till medborgarinitiativ. Hon deltog i grundandet av IRIE, det europeiska institutet för främjande av initiativ och folkomröstningar (Initiative and referendum institute Europe), 2001. Sedan 2007 har hon varit vice hedersordförande för EU-Russia centre i Bryssel, som hon också var med om att grunda. 2008 erbjöds hon uppdraget som ordförande för Green European foundation, en stiftelse med nära anknytning till det europeiska gröna partiet. Innan Heidi tog över som utvecklingsminister var hon ordförande för europaparlamentets underutskott för mänskliga rättigheter, vars uppgift är att övervaka och främja de mänskliga rättigheterna överallt i världen.

Trädgårdsvetare som grundade restaurang

Heidi har studerat trädgårdsvetenskap vid Helsingfors universitet. Hon översatte böcker om hungerproblemet i världen och blev övertygad om den djupa orättvisa som råder: den fattigaste delen av världens befolkning har varken mark att odla eller pengar att köpa mat för. Heidi har arbetat för utvecklingspolitiken bland annat som ordförande för KEPA (finländsk servicecentral för utvecklingssamarbete) åren 2002–2007.

Hon var med och grundade den legendariska vegetariska restaurangen Kasvis, som verkade i Helsingfors i mer än 25 år. Restaurangen grundades för att erbjuda ett alternativ till konkurrenssamhället. Avsikten var att kombinera skapandet av nya arbetstillfällen med en alternativ livsstil.

På åttiotalet blev Heidi alltmer engagerad i miljöskyddsfrågor. Vindarna från den gröna rörelsen i Europa började nå fram också till Finland. Heidi började intressera sig för journalism och deltog först i att grunda tidskriften Uuden Ajan Aura och något senare tidskriften Suomi. Bägge var viktiga opinionsbildare och kulturforum på sin tid.

Politiken var inte en karriär som Heidi valde medvetet, men hon har alltid velat främja det som hon tror på. Samtidigt har hon en öppen inställning.
”Jag är alltid beredd att revidera min egen åsikt när jag möter en ståndpunkt som är mer utförligt motiverad än min egen.”

Heidi Hautala cv

FacebookTwitterGoogle+
%d bloggare gillar detta: